Den arme gubben

Hör hit min lilla gubbe vad tänker du på
som inte vet vad klockan din är slagen
Du är ju så gammal att du borde förstå
att för din del så närmar sig den dagen
rullgardinen dras ner för allra sista gång
kyrkans orgel spelar en stillsam sorgesång

Du tror att du har krafter som i unga dar
att för din del så gäller inga gränser
Anden din är villig och lusten din finns kvar
du räknar ej med några konsekvenser
av tiden som har svunnit, åren som har gått
och fårat dina kinder, färgat håret grått

Du fortsätter att leva som du alltid gjort
och hittills har det gått dig väl i händer
Ungdomstiden svann ju så hastigt och så fort
och vännerna begraves en i sänder
Kärleken är evig, på den tar inget kål
så länge hon finns kvar, ditt kärleksföremål

Bakom närmsta kulle kanhända står på lur
din baneman beredd att höja lien
Han säger: "Arme  gubbe nu är det din tur
att kastas ner till dem, du hör väl skrien?
I himlasalen ryms du inte alls bland dom
som alla har gjort bättring och i tid vänt om".

Historien förtäljer ej vem den gubben var
som snart skall möta dessa eskapader
men kanske gubben ändå någon likhet har
med den som skrivit dessa enkla rader
En sak är ändå säker och det är absolut
gubben ger sig aldrig förrän han bäres ut

Gösta Björkgren den 15 januari 2009