Min levnadsdag är som en vind,
som hastigt drar förbi.
Nyss smekte den så varmt min kind
nu har den kyla i.

Nu kan jag ana dagens slut,
att solen snart går ner.
Den värmer mindre än förut,
den längre skuggor ger.

Skönt är att efter dagens slut,
få kunna ge sig tid,
att njuta och att vila ut,
med vännen sin bredvid.

Jag hoppas att vår kväll blir lång,
att vi får ha varann.
När livet sen tar slut en gång,
bestämmer nog nån ann.