Bakom törnroshäcken

Hon sitter där och väntar som alltid Josefin
hon känner längtan, lust och välbehag
Det är ju lördagskväll och hon har gjort sej fin
hon hoppas att det händer just i dag

Hon har färgat håret, målat munnen purpurröd
bär ringar utav guld med elfenben
Klänningen är vacker med färg i överflöd
hennes halsband bär en äkta ädelsten

Hon väntar på att prinsen ifrån ett fjärran land
skall hälsa på just denna lördagskväll
och kyssa hennes mun och be om hennes hand
Då skulle hon bli lycklig, glad och säll

Men genom törnroshäcken är hon så svår att nå
det går ej ens med yxa eller svärd
I världen finns nog prinsar men de är allt för få
och ingen som vill dela hennes värld  

Hon är som en prisessa hårt fjättrad i en bur
Hon sitter fastspänd i sin egen kropp
Och vill hon ut i världen nångång ta en tur
då måste någon alltid ställa opp

Så gick den lördagskvällen som många andra förr
i rullstolen hon somnar snart så trött
ty ingen drömprins kom genom hennes öppna dörr
I drömmens värld hon säkert honom mött

Men hon vill leva livet så helt och fullt som vi
ha någon vän som hon kan hålla kär
Finns alls i denna världen någon demokrati
skall hon en dag få del av allt det där
”ja då måste hon få del av allt det där”

Gösta Björkgren den 12 september 2007