I Capitol Building passade vi på att provsitta några för oss ovanligt fina  stolar

AMERIKARESAN

Senaste höst ringde Margareta
och sade att hon gärna villa veta
om Sol-Britt och jag kanske hade lust
att resa med till Amerikas kust
Finlandiaordens Runebergskör
snart ”over there” en sångturne gör
Femtusen euro blir det för två
men kanhända kommer nåt extra på

För Sol-Britt var våndan inte så svår
Om en gång i livet en chans man får
då är det klart att man fattar den kvickt
Vad är väl femtusen euro på sikt
Och hon som är van att sjunga i kör
och har ett utmärkt och gott gehör
skulle i alten lätt finna sin plats
För mej krävdes nog en större insats

Men att resa  med som enbart turist
kanske i längden blev tråkigt och trist
och fastän jag sjunger hellre än bra
så kanske jag ändå chansen bör ta
Men jag är varken tenor eller bas
och min röst får nog ingen i extas
Att välja rätt stämma var inte lätt
Jag valde tenor och sång i falsett

Rolf han är liten och Brian är lång
men båda är lika goda i sång
Jag valde att ställa mej mellan de två
och gjorde mitt bästa att haka på
Om nån av dem svek var den andra mitt stöd
Oftast rätt ren vår tenorstämma ljöd
Jag vet ej om Frej håller med om det här
Han som ni vet mera tonsäker är

Jag övade stämmor mest alla dar
ty sjutton låtar min fru bandat har
Tjugosjunde juni bar det så av
med British Airways över milsvida hav
Femtio personer checkade in
förväntansfulla med glädje i sinn
Runebergskören och sju folkdanspar
tillsammans mot  landet i väster drar

Vancouver stad vid Stilla Havets strand
är en stor stad i Canada land
Där väntade Tony med bussen sin
en man som från Taiwan flyttat hit in
Resan gick bra för de flesta av oss
utom för Ole och Ann-Lis förståss
Deras kappsäck  reste på egen hand
kanske for den till nåt afrikaland

Executive Inn var vårt första hotell
där checka vi in redan samma kväll
I Vancouver Island dagen därpå
såg vi Butchart Garden, Viktoria också
Fast staden var fin gav trakten ändå
en bild utav armod, husen var små
Resan med färjan var solig och skön
den minns jag bäst av besöket på ön

Chauffören Tony var en kul liten man
ingen kan Vancouvertrakten som han
Hans käke säkert med olja var smord
inte ens Cay förstod många ord
Men han gjorde ändå tappra försök
Fast Tonys berättelser gick upp i rök
översatte Cay med stor fantasi
förmedlade ord med viss sanning i

I Skandinaviska Centret höll vi konsert
för gamla landsmän som nu bodde här
Ett gripande möte alla här fick
och många sjöng med med tårar i blick
Fastän några stämmor stundom lät fel
var stämningen hög och rörde var själ
Frej vid pianot satt gömd i en vrå
vi tenorer ingen hjälp kunde få

Att passera gränsen till USA
var en prövning men gick till slut bra
För en fredsvän kändes det ändå trist
att misstänkas vara en terrorist
Nu finns våra fingeravtryck i förvar
hos Interpol och USA:s försvar
Men tack vare Cay och hans stora charm
slapp vi lätt undan all vidare harm

Väl framme i Seattle gavs ej nån tid
förrän vår nästa konsertträff tog vid
Och sedan vi  sovit en liten snopp
fick vi skynda oss att stiga opp
och bege oss av till Olympia stad
sjunga och dansa andra dagen i rad
Att övning ger färdighet märktes väl
ty för var gång ljöd vår sång mera hel

Följande dag blev upplevelserik
Capitol Buildings ackustik är unik
Där fick jag höra för första gång
hur stämmor kan klinga ihop i  en sång
Att guvernörens slott var mäktigt och stort
det glömmer jag säkert ganska så fort
Men inte den sköna känsla jag fick
när "Slumrande toner" runt slottsvalvet gick

Eureka blev en parentes denna gång
Det blev ingen dans ej heller nån sång
Till Rohnert Park och Doubletree Hotel
kom vi på lördan i tid innan kväll
I Sebastiani Vingård följande dag
bjöds vi på vin, alla utom just jag
Vinkällarvalvets kupol stor och rund
gav eko åt körsången vår för en stund

I Redwoodskogen finns det stora träd
med omkrets som aderton man på led
Ett enda sådant i trädgården vår
räckte till ved allt från hösten till vår
Den högväxta skogen  i skymning låg
och fastän jag Robin Hood ej såg
kände jag sagans förtrollande makt
hjärtat slog plötsligt i snabbare takt

San Fransisco stad i tjock dimma låg
av Golden Gatebron vi ej mycket såg
den kvällen vi kom, men följande dag
när dimman lättat gick gumman och jag
ut på den anrika bron en kort bit.
Det är ett måste när man kommit hit
Comfort Inn in vid Stilla Havets kust
gav chans till ett bad om man hade lust

Blott fem tappra damer tog sej ett dopp
det iskalla vattnet för mej satte stopp
Amerikas västkust är ej gjord för bad
nej mera för rundturer runt i nån stad
I San Fransisco körde vi många mil
Där såg jag en kvinna ta sej en sil
Att Kina är stort ju välbekant är
men jag visste ej att en del låg här

Resan till Los Angeles blev minnesvärd
Sen skogsbränder ändrat vår tilltänkta färd
såg vi en öken så öde och trist
Det har gått två år sen här regnat sist
Mitt i öknen en paus vi oss tog
när charterbussen vår nästan fått nog
av hettan i öknen som var helt enorm
I fyrtiotvå grader är ingen i form

Amerika är ett kontrasternas land
det lärde mej resan nog efterhand
Ty plötsligt mötte ett landskap så stort
som tydligt gav vittne om vad man gjort
Appelsin- och olivträd mötte min blick
Ur stora kanaler vatten de fick
De stod där så gröna som på parad
i rutfält så raka rad efter rad

Los Angeles är som storstäder är mest
Av femtimmarsturen minns jag nog bäst
att allt var stort och såg likadant ut
som något jag sett på TV förut
OchHollywood blev nog mest till en flopp
dimman låg tät framför bergväggens topp
Ett gammalt hotell ej något mej ger
guldmuggen skyms om jag sätter mej ner

Allt närmre och närmre kom resans slut
Till Sony Picture studio endel for ut
Men jag och min gumma stannade kvar
polen och choppingen mera oss drar
Vid polen är solen lockande varm
den färgar oss bruna på bringa och barm
Barnbarnen väntar där hemma på oss
de hoppas få gåvor från resan förståss

Men ännu var inte prövningen slut
det var ej så enkelt att resa ut
Vi föstes som får i en labyrint
av färgade vaktmän som stirrade stint
När Cay ej var med rätt vilsna vi var
som får utan herde som barn utan far
Som genom ett trollslag löste det sej
men hur det gick till det fattar jag ej

Nu är jag hemma, allt är som förut
fast resan var lång tog den ändå slut
Nu när det är dags för ett sammandrag
av allt vi var med om dag efter dag
då sänder jag till Cay ett stort tack
som proffsigt såg till att ingenting sprack
Frej som med tålamod ledde vår kör
också ett storartat arbete gör

Men på vår resa fanns med också
de som fick tiden att snabbare gå
Brian, Ole, Erik och Ingvald var
bra på att vitsa och sällan vi har
fått ett så gott och hjärtinnerligt skratt
som när vitsen ibland under bältet satt
Men innerst inne tänker jag ändå
vad är  väl en vits om ingen hör på

Vi alla andra som applåderna gav
som ställde upp så att resan blev av
var alla en  länk i vår starka ked
 Det var lika viktigt att alla var med
I sjutton dagar vi tillsammans höll ut
allt ifrån början och till resans slut
Kontentan till sist av vår resa var:
”Tänk hur mycket bättre här hemma vi har”

Gösta Björkgren den 21 augusti 2008