På våran ö det fanns en al
som skydd för solen gett.
den var så liten och så smal
än året nittioett

Vi tänkte att den kan få stå
den säkert nytta gör
vi kan ju ner till stranden gå
nej den oss inte stör

Den trivdes bra och växte snabbt
blev hög och vid och grann
snart märkte vi att solen knappt
nån väg till ön mer fann

Av alens saga vi oss lär
att inget lita på
så länge vi till nytta är
kan kanske vi få stå

Om på vår arbetsplats en dag
man plötsligt kommer på
att minska på vårt arbetslag
kanhända vi får gå

Det hjälper ej fast bra vi var
och fast vi bjudit till
när ingen av oss nytta har
då gör man som man vill

Ej hjälper det att gråta mer
kallt man oss sopar bort
man blott sin egen vinning ser
sen glöms vi inom kort