Att för alltid släcka ljuset

Jag har redan bott i sju år här i detta
huset- Villa Astrid det är husets kända
vackra namn.-Snart det börjar bliva
dags att för alltid släcka ljuset- och
sedan draga vidare till nästa lugna
hamn.

När det blir och hur det blir det är för
mig en gåta- Sker det långsamt eller
snabbt det vet jag inget om.- Vad jag
hoppas och jag vill är att ingen då
skall gråta.- Jag har bara dragit dit
därifrån jag en gång kom

Men än jag lever och lusten den finns
kvar.- Än har livet inte mist sin glans-
Så länge vid min sida min älskade jag
har,- vill jag inte resa någonstans-
Ty än är livet mitt i full balans.-

Vår utsikt över torget är något att
beskåda- om man ej som jag är vänd
med hela ryggen till- Men gumman
min hon kan se allt, det räcker för oss
båda- ty jag kan se på henne som jag
innerst inne vill.

Vi sitter varje morgon nån gång vid
niosnåret- och dricker ur vår kaffetår
och kanske något på- Och inte gör det
något alls fast hon rufsig är i håret-
ty blicken min går ändå djupare än så.

Oftast går vi sedan på den lugna
promenaden- mot gamla
hamnområdet norr om våran
innerstad- Lockanberget finns vid
Ebba Brahe esplanaden- Där
styrketränar jag både armar, rygg och
vad-

Mot Gamla Hamnen går vi sen så
varsamt och så sakta- och sätter oss i
soffan och ser oss runt omkring-
Där ligger många fina båtar som vi
kan betrakta- och många andra för
oss båda intressanta ting-

Vid församlingshemmets låda stannar
vi för ett litet tag- skriver våra namn i
häftet som ligger där i den- Sen tar vi
kanske vägen till en plats av sådant
slag- där många reda väntar med
biljett till himmelen.

Ännu finns det ganska många platser
som är tomma- och väntar på att nån
av oss skall lägga sig i dem- men inte
passar vi i samma rad som alla dessa
fromma-  som redan har en fot i deras
allra sista hem-

Ty än jag lever och lusten den finns
kvar- än har livet inte mist sin glans
Så länge vid min sida min älskade jag
har- vill jag inte resa någonstans-
ty än är livet mitt i full balans-