Oravais den 14 september 1808
Oravais [å'r], fi. O'ravainen, kustsocken i Vasa län, Finland, Lappo härad,
Korsholms domsaga, utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift,
Jakobstads kontrakt. Areal 222 kvkm. 4,254 inv. (1910), svensktalande. — Inom socknen
ligga Oravais' sedan 1867 nedlagda masugn och gjuteri med mekanisk verkstad samt Kimo
järnbruk, privilegieradt 1703 och grundadt för bearbetning af svenska bergmalmer.
Strax s. om O:s kyrka utkämpades 14 sept. 1808 ett
afgörande slag. Efter motgången vid Salmi 2 sept. anträdde fältmarskalken Klingspor
återtåget mot Vasa och tog senare vägen mot Nykarleby, medan endast en mindre styrka
följde den kortare vägen rakt mot sistnämnda stad. 13 sept. befann sig ungefär
hälften af armén n. om Nykarleby och andra hälfen, bortåt 5,000 man, under
generalmajor Adlercreutz, s. därom vid O., medan generalmajor v. Döbeln genom segern vid
Jutas höll vägen öppen. Två bataljoner med 10 kanoner hade intagit en stark ställning
på en skogbeklädd bergssluttning, framför hvilken sträckte sig en 2,400 m. lång och
600 m. bred, af en å genomfluten slätt. Omkr. 3,000 m. längre västerut (i riktning mot
Vasa), bakom en annan bäck, stod arriärgardet, 1,600 man, mest hälsingar, med 2
kanoner. Återstoden af svenska hufvudarmén bidade bakom hufvudställningen, redo att
ingripa, där det kunde behöfvas. Ryska armén under general Kamenskij, 7,000 man, kom
marscherande på tre echeloner under Kulnev, Demidov och Usjakov. Kl. 5 f. m. 14 gick
Kulnev till anfall mot svenska arriärgardet, och striden blef ytterst häftig. Sedan
Demidov kl. 11 anländt, nödgades svenskarna vika bakom hufvudställningen, som
emellertid blifvit besatt. Ryssarna följde efter, körde fram artilleri och löpte
fåfängt till anfall mot densamma. Efter kl. 2 måste de draga sig tillbaka ända till
den västra ån. Adlercreutz begick då det felsteget att låta större delen af sina
trupper följa efter. Då anlände Usjakovs kolonn, och en ursinnig strid uppstod, som
slutade därmed, att svenskarna efter kl. 5 måste vika. Ryssarna voro nu nära att
spränga svenska armén i två delar; högra flygeln, som trängdes ut på en udde, måste
med bajonetten bana sig väg till de sina. Svenskarna kunde under sådana förhållanden
icke stanna i sin hufvudställning, utan drogo sig under natten i stor oordning tillbaka
till Nykarleby, sen de förlorat omkr. 1,100 man. Ryssarna voro medtagna af marschen och
striden samt stannade på valplatsen. Deras förlust öfversteg möjligen något
svenskarnas. Följden af detta nederlag var konventionen i Olkijoki, hvarigenom
svenskfinska hären nödgades utrymma Finland. Vid O. restes i slutet af 1880-talet en
granitpyramid (se fig.) till minne af de
svenskar och finnar, som stupade i slaget.