Lång, mörkgul och med både vågrät och lodrät
brädfodring, som ett minne av gångna tiders osämja, står Kronofogdegården med
väggarna bågnande av minnen.
Källaren härstammar ända från den avskydde kronofogden Willinghusens era på
1600-talet. Till kronofogdens uppgifter hörde att samla in skatter åt den svenske
adelsmannen Gustav Banér, som innehade bland annat Gamla Karleby som förläning. Men
Willinghusen såg också till att samla skatter åt sig själv. Med hjälp av en
lönngång smugglade han varor mellan kronofogdegårdens källare och Stadssundet, i
närheten av stadens tullar och bak ryggen på stadens borgare.
På 1800-talet bodde "Finnilä storgubbar" i varsin ände av huset. De odlade
tobak och bedrev handel på Petersburg med häst och släde. Det är också från deras
tid som brädfodringen härstammar. Gubbarna hade svårt att enas och därav kom det sig
att bräderna spikades på stående på enda delen av huset, och på liggande på den
andra.
Gården har också använts som sommarresidens, korvfabrik och
tvättbrädesfabrik. För omkring 10 år sedan restaurerades kronofogdegården. Men ödet
kunde ha sett annorlunda ut, eftersom staden vid den tiden ville riva huset för att
istället bygga höghus. Göta Hakalax, som bor med sin man på samma gårdstun i den så
kallade Tolvmansgården, beslöt sig för att slåss för gårdens överlevnad. I dag är
trafiken till kronofogdegården livlig. Bilarna trängs ute på gårdsplanen och inomhus
samlas pidrospelare i den allmogeinredda storstugan, medan fortbildning pågår i den
gustavianska stora salen.
<Tillbaka>
