Försummad i många år, med flagnande färg och svankande rygg stod
Grönvik gård svårmodigt blickande ut över vattnet, erinrandes svunna storhetstider:
Grönbergarnas tid då glasbruket var det största i Norden och många språk talades
bland arbetarna, och senare som von Troilarnas sommarresidens med glada fester och
välskött trädgård.
Det behövdes en fembarnsfamilj och en pojkdröm för att gården skulle väckas ur
sin slummer. År 1997 lyckades Peter Hästbacka övertyga sin hustru Maria om att gården
skulle bli deras framtida hem.
Fem års restaureringsarbete, varav de två första tillbringades under jord, för att
återge huset dess förlorade stadga, är till ända. Familjen har nu burit över sina
ägodelar från förvaltarbostaden till stora huset.
Peter och Maria Hästbacka berättar om hur gårdens historia framträdde för varje lager
av golvfärg, som skrapades bort med rakblad, och i de upp till 17 lagren tapeter.
De berättar också om den dagliga kontakten med gårdens
spöken. Är det den man som mördades ute på gården eller förvaltaren som hängde sig
på vinden som röker cigarr i salongerna? Och vem sätter sig i fotändan på dotterns
säng?
