Det är länge sedan någon använde den slitna, grå fiskarbastun som
bas för ett livligt strömmingsfiske.
Nuförtiden kommer det besök till den lilla, höga holmen någon enstaka
vacker sommardag. Då sätter sig sällskapet vid kaffebordet framför stugan, minns
gångna tider och tittar på den stora och åldrande sälg som gett holmen dess namn. .
På 1960-talet ingick Kaj Svarvars i sin fars fyramanna fiskelag. Under försommaren,
när strömmingen gick till, började arbetsdagen klockan ett på natten. I den ljusa
natten styrde man ut för att vittja strömmingsryssjorna. Sedan skulle fisken förädlas
och fraktas till Vasa.
Går vi ytterligare 70-80 år tillbaka i tiden är det fortfarande fiske som gäller.
Någonstans i närheten av Sälgen, på Rönnbuskörarna, bodde en fiskargubbe vid namn
Johan Falk och hans hustru Ulla. Sommaren 1876 fick de ovanligt besök. Det var den
blivande tsar Alexander III och hans danskfödda hustru Dagmar som skulle gästa Vasa
under en rundtur i den finländska skärgården. Men dimman slog till och ångjakten blev
tvungen att kasta ankar. Så kom det sig att Ulla fick bjuda kronprinsessan på getmjölk.
Fyra dagar tillbringade det kejserliga sällskapet med strandhugg på de olika
holmarna, och kanske, kanske har de också varit iland på Sälgen.
– Alexander tillbringade mycket tid med att meta och när en i hans sällskap hade
ett ärende som berörde Europa, lär han ha sagt "Europa får vänta – nu metar
jag", berättar Mikael Sundin som själv har sommarstuga på Rönbuskörarna.
Besöket i residensstaden då? Ja, det blev av men det var över på en och en halv timme.
Tsar Alexanders minne av Vasa blev en fiskargubbe och hans hustru i Sundom skärgård.
