EN SAMMANSTÄLLNING OCH UTVÄRDERING AV UPPNÅDDA RESULTAT FRÅN FÖRSÖKSODLINGEN AV JORDHUMLOR

Föreningen Svenska Österbottens Biodlare r.f. har under åren 1998 – 99 bedrivit ett så kallat EU-projekt, benämnt Biodling i Österbotten, vars syfte har varit att befrämja och utveckla biodlingen inom föreningens verksamhetsområde.

Som en del i detta projekt har även en mindre försöksverksamhet med odling av jordhumlor genomförts, detta i avsikt att utröna möjligheter och förutsättningar, att inom vårt eget land kommersiellt producera humlesamhällen för pollineringsändamål i växthus och på frilandsodlingar. Det som här följer är en utvärdering och sammanställning av uppnådda resultat från denna försöksverksamhet.

UPPRINNELSE OCH DELTAGARE

Initiativet och önskemålet om en försöksverksamhet kom ursprungligen från biodlarföreningens medlem Sven-Olof Ohlsson i Munsala. Efter klartecken från olika berörda organ påbörjades försöken i december 1998.

I försöken deltog förutom nämnda S-O Ohlsson även Kari Pirhonen, Tammerfors och Erkki Karnama, Helsingfors. Dessa tre personer har även tidigare gjort odlingsförsök med jordhumlor i privat regi och kunde därmed tänkas besitta vissa grundläggande erfarenheter för att snabbt kunna starta upp en försöksverksamhet.

Som samordnare men även tillika som en fjärde deltagare i försöken fungerade projektledaren för huvudprojektet Håkan Wikström, Esse. Dessutom fanns etablerade kontakter med Klaus Schulte och Josef Stark i Sverige som från tidigare forskat och skrivit om jordhumlor.

ODLINGSSTART

För försöket importerades ca 120 st humledrottningar från Nya Zeeland, därtill ca 150 – 170 st arbetshumlor. Vid framkomsten befanns dryga 90 % av dessa vara vid liv. Startboxar eller lådor tillverkades av olika tillbudsstående burkar, askar och lådor. Utfodringsanordningen utgjordes i de flesta fall av omgjorda 10 ml injektionssprutor.

Drottningarna fick en eller två st arbetshumlor som ruvningshjälp och sällskap i sina boxar. Fuktighet och värme varierades i de olika serierna från rumstemperatur med normal fuktighet, till ca 30° värme och mättad luftfuktighet.

Påpekas bör att med de provisoriska arrangemang som stått tillbuds under försöken, kan ofrånkomliga störningar som uppstått vid humlornas skötsel påverkat resultatet.

Vad hände:

Från att deltagarna vid några av sina tidigare försök endast lyckats få i storleksordningen 10 – 50 % av humledrottningarna att starta äggläggning och yngelproduktion, ökade nu denna andel till ca 80 %. Några av de icke äggläggande drottningarna dog och orsaken därtill har Josef Stark undersökt vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Enligt en preliminär muntlig rapport led dom flesta drottningarna av nosema ( encelligt spordjur som parasiterar i humlans tarmsystem ).

Starten för de olika humledrottningarna blev också mycket varierad från att vissa drottningar genast påbörjade äggläggningen, till att det för en del dröjde upp till 4 – 5 veckor förrän en äggläggning kunde konstateras.

Det som under försöken fungerat bäst, är ett klimatförhållande med en temperatur om ca 28° och med en hög fuktighet, men samtidigt också en effektiv ventilation. Här kan även antas att tillsättandet av arbetshumlor som sällskap och ruvningshjälp haft en gynnsam inverkan för drottningarnas äggläggning.

Även en del av de drottningar som startades i rumstemperatur påbörjade äggläggningen, men deras samhällen blev mycket små med endast ca 15 –20 arbetshumlor maximalt.

Hur olika ljusförhållanden påverkar resultatet har i dessa försök inte kunnat säkerställas, främst på grund av en otillräcklig längd på försöksperioden.

Frågeställningar och vad bör vidareutvecklas:

Vid en eventuell fortsatt försöksverksamhet finns ett antal frågor som bör prioriteras.

• En av dessa frågor är att finna det optimala odlingsklimatet i förhållandet mellan värme, luftfuktighet och ventilation.
• Vilken typ av pollen ger det bästa utbytet. Under försöksperioden användes flera olika typer av pollen både färskt och torkat. Det som synligen haft den bästa inverkan på äggläggningen och larvernas utveckling har varit färskt klöverpollen.
• En mera detaljerad uppföljning av vilken inverkan tillsättandet av arbetshumlor har, för en gynnsam produktionsstart borde också prioriteras, är det en, två eller eventuellt flera arbetshumlor som ger det bästa resultatet.
• En annan komponent som måste testas och utvecklas är en effektiv startbox, i de nu gjorda försöken fanns stora variationer i drottningarnas villighet att acceptera vissa av de preparerade startboxarna, antagligen på grund av deras utformning. En konstruktionsdetalj som dock försöken verifierat är att bottnen bör vara av typ spalt eller nätbotten.
• Utvecklande och konstruktion av en automatisk utfodringsanordning för både pollen och sockerlösning är ett måste, för att en försöksverksamhet i större skala skall kunna genomföras.
• Med utgångsläge från de två senast anförda punkterna bör också någon form av odlingshyllor eller kassetter konstrueras och tillverkas.

HUMLESAMHÄLLET

Efter att de första arbetshumlorna kläckts flyttades de nybildade samhällena över i större bolådor, i försöken utgjordes dessa av ca 3 - 4 liters kvadratiska plastlådor ( i huvudsak omgjorda förpackningar för lösgodis ).

För utfodringen prövades olika sockerlösningar med en sockerkoncentration mellan 30 och 60 %. Även några olika typer av konserveringsmedel testades för att förbättra sockerlösningens hållbarhet.

En utfodring med honung från honungsbin prövades också och samhällena hade alltid tillgång till ett överskott av pollen.

Klimatförhållandet varierade något men i huvudsak tillämpades samma koncept som vid odlingsstarten.

Utvecklingen:

Liksom vid odlingsstarten förekom nu även stora variationer mellan de olika samhällenas utveckling. Några få drottningar påbörjade genast en uppfödning av nya drottningar med som mest ca 50 st nya drottningar i ett samhälle.

I en del andra samhällen föddes först några drönare innan arbetshumlorna började kläckas, det här fenomenet förekommer ju även ibland hos honungsbina när det gäller nyparade drottningar, varför detta kanske inte behöver tillmätas någon större betydelse. Merparten utvecklades dock till godtagbara samhällen med upp till ca 100 st individer.

Koncentrationen av socker i fodret under samhällets uppbyggnadsskede, verkar fungera bäst med en sockerlösning om 40 – 45 %, och återigen så är det färskt, otorkat pollen som gav det bästa resultatet. Men typen av pollen har troligen en mycket stor inverkan, t.ex. pollen från mjölkört verkar i det närmast vara värdelöst för samhällets uppbyggnad.

Utfodringen med honungslösning måste snabbt avbrytas i de samhällen som fått sådan lösning, detta på grund av att humlorna reagerade med någon form av utsot eller diarré, varvid hela boet nersölades med avföring.

Det konserveringsmedel som verkar fungera bäst i sockerlösning, är av samma typ som används i hushållen för konservering av sylter och safter.

Det mest gynnsamma klimatförhållandet ser också ut att vara det samma som vid odlingsstarten.

Frågeställningar och vad bör vidareutvecklas:

• Vad är orsaken till den stora variationen i utvecklingen och varför startar vissa drottningar med att reproducera nya drottningar.
• Vilken inverkan har "foderstaten" för humlesamhällens utveckling, är det möjligen så att en foderstat sammansatt av olika sockerarter, mineralier, vitaminer m.m. liknande humlornas naturliga foder kunde ge en lösning på bl.a. föregående fråga?
• Utvecklande och framtagande av en "bolåda" som kan användas allt från odlingsstarten till dess humlesamhället är förbrukat som pollinerare i växtodling.
• Även här behövs utvecklande av automatiska system för humlesamhällenas utfodring och skötsel. Önskvärt vore att samma system kunde tillämpas allt från uppstart av drottningarna till leverans av humlesamhällen.

POLLINERINGSFÖRSÖK I TOMATODLINGAR

Under försöken utplacerades sammanlagt ca 40 – 50 st samhällen i tomatodlingar för pollineringsförsök hos 8 olika tomatodlare.

Ett par samhällen placerades också utomhus under senare delen av försöken, för att därigenom utröna deras förmåga att även pollinera växter i frilandsodlingar.

Resultat:

På grund av en felkonstruerad utfodringsanordning dog ett flertal samhällen

av svält i inledningsskedet.

I en större växthusanläggning på finskt håll dog alla tomatplantor, av en för oss okänd anledning. Det fanns just då ingen beredskap för omplacering av humlesamhällena, varför 12 samhällen också här gick förlorade.

Efter att fodertillgången blivit säkrad konstaterades att vissa samhällen inte hade något behov av att samla in pollen, men genom att då avlägsna allt tillsatt pollen från humlornas bon, kom så småningom polleninsamlandet igång även i dessa samhällen.

Sammantaget återstod ca 20 st samhällen som i vissa fall fungerade ända upp till 8 veckor som pollinerare i tomatodlingar och dessutom till full belåtenhet enligt odlingarnas ägare.

De samhällen som placerades utomhus fungerade inte alls som förväntat. En viss aktivitet kunde konstateras under varmare perioder, men när temperaturen gick ner till 13 – 14 grader verkar det som om humlorna gick i vinterdvala. Orsaken härtill kan ju vara humlornas ursprung ( Nya Zeeland ) där det råder helt andra klimatförhållanden.

I försökens slutskede gjordes även lovande försök med odling av inhemska humlor från infångade drottningar. Tyvärr kunde inte dessa försök slutföras på grund av tidsbrist.

Frågeställningar och vad bör vidareutvecklas:

För pollinering i växthusmiljö torde det inte uppstå några större svårigheter med det i försöken använda utgångsmaterialet ( humlorna ), om bolådan och dess utfodringsanordning är konstruerad på ändamålsenligt sätt. En uppföljning kan dock behövas för att på bästa sätt kunna preparera samhällena inför leverans till pollinering i växthus eller på frilandsodling.

Det finns dock vissa tveksamheter hos de i försöken deltagande personerna beträffande nuvarande utgångsmaterial, bl.a. följande:

• Svårigheterna att uppbevara parade drottningar i vilotillstånd för någon längre tid. Under försöken dog drottningar som försatts i vilotillstånd om de uppbevarades längre än ca 3 veckor i + 4°. Förvaringsförhållanden har här en mycket stor inverkan och kan säkert utvecklas en hel del, men i jämförelse med inhemska humledrottningar som i naturligt tillstånd har en viloperiod om minst 6 månader är skillnaden för stor. Speciellt vid en kommersiell odling av humlor är det av stor betydelse att kunna "lagra" drottningar för kommande behov.
• Humlesamhällenas oförmåga att kunna utföra pollinering under svalare väderleksförhållanden, vilket är eftersträvansvärt när det gäller pollinering i frilandsodlingar.
• Enligt litteraturen borde den nu aktuella humlan vara av samma typ som den inhemska, men vid en noggrannare undersökning skiljer det framförallt i färgen på bakkroppen. Vid en eventuell fortsatt försöksverksamhet är det därför skäl att ägna den inhemska eller nordiska jordhumlan mera uppmärksamhet. Det kan mycket väl vara den som i slutskedet kan ge det bästa utgångsmaterialet speciellt för pollinering i frilandsodlingar.

DROTTNINGODLING

Under försöksperioden producerades upp till tre generationer humlesamhällen, med utgångsmaterial i drottningar som föddes i den närmast föregående generationen.

Som tidigare nämnts fanns det drottningar som redan från start påbörjade en reproduktion av nya drottningar och omvänt fanns det också en del drottningar som inte alls påbörjade någon drottningförnyelse under samhällets hela existens.

Drottningarnas parning genomfördes i glaslådor av typ akvarier och de fick sedan sällskap i startboxarna av ett par arbetshumlor och två till tre yngelceller från andra samhällen.

Resultat:

Trots ovissheten om medel och instrument för att styra drottningreproduktionen, föddes ändå ett överskott av drottningar för fortsatt odling och produktion.

Drottningarnas parning uppskattas att ha lyckats till ca 60 %, men svårigheterna att kontrollera parningarna gör att denna uppskattning kan vara i underkant.

Förfaringssättet har varit att i dessa glaslådor införa ett antal drönare ( humlor av hankön ) och sedan tillsätta oparade drottningar. Parningen pågår i medeltal ca 20 minuter och för att ha full kontroll borde parningslådan övervakas kontinuerligt vilket i nuvarande försök inte låtit sig göras. Parningslådan har också i vissa fall belysts med konstljus.

Det finns också tecken som tyder på att populationen skulle avta något vartefter nya generationer odlas, men för att kunna få en bekräftelse av detta har både försöksmaterialet och försöksperioden varit otillräcklig. Om nu dessa tecken skulle besannas, finns misstankar om en del av orsaken i den tidigare nämnda "foderstaten".

Frågeställningar och vad bör vidareutvecklas:

En av de frågor som försöken inte gett något svar på, är på vilket sätt och med vilka medel, humledrottningarna och samhällena kan påverkas för att styra produktionen av nya drottningar i önskad riktning. Det finns vissa indikationer som pekar på att sockerkoncentrationen i fodret kan ha en viss betydelse, men troligen är detta bara en liten komponent i processen.

Det system som tillämpats för drottningarnas parning är helt oanvändbart i större odlingar på kommersiell bas. Det finns dock en del hypoteser om hur denna del kunde förenklas och förändras, men för att få dessa antaganden bekräftade behövs nya försök.

En förnyad och längre försöksperiod kunde också ge svar på frågan, om humlorna kan upprätthålla en livskraftig reproduktion generation efter generation, enbart genom utfodring med pollen och sockerlösning, eller om det finns andra faktorer som även måste beaktas.

KOMMERSIELL ODLING AV HUMLESAMHÄLLEN

I det föregående har i stora drag redovisats de resultat som försöket genererat. För en fortsättning i avsikt att producera humlesamhällen för marknaden behövs mera omfattande försök och utvecklande av skötsel och produktionssystem.

De personer som har varit engagerade i försöken är dock helt övertygade om att en kommersiell odling kan åstadkommas om en viss tid och ekonomiska resurser finns till förfogande.

I augusti 1999 sammanträffade några av de personer som deltagit i försöken med Klaus Schulte som på olika sätt håller sig underrättad om vad som globalt händer inom detta område. Schultes slutsats är att de resultat som detta försök alstrat, har alla förutsättningar att utgöra bas för en affärsmässig satsning i syfte att producera humlesamhällen för pollinering.

Vid detta sammanträffande skissades även på kostnader för en uppföljning och produktionsstart. Grunden i detta kostnadsförslag var att under en tvåårig försöksperiod i hyrda utrymmen producera ca 1000 humlesamhällen, samt utveckla metoder och utrustning för odling av dessa samhällen. Målsättningen skulle då vara, att efter försöksperiodens slut jämbördigt kunna konkurrera på marknadens villkor.

Slutsiffran i ovannämnda kostnadsförslag är nästan 1,7 miljoner mk för denna tvåårsperiod. Här ingår då kostnader för två heltidsanställda personer. Övriga ingående kostnader är helt uppskattade och kommer säkert att förändras om en mera detaljerad mål eller verksamhetsplan skulle utarbetas.

Någon egentlig finansieringsplan har inte uppgjorts, men troligen skulle T&E-centralen kunna bli en av huvudfinansiärerna, ett visst kapital kunde också återbördas genom försäljning av dessa 1000 humlesamhällen och om ett aktiebolag bildas kan aktiekapitalet även utgöra en del i denna finansieringsplan.

För ett projekt av den här typen borde det redan i inledningsskedet finnas etablerade kontakter med de potentiella avnämarna av humlesamhällena. Därför vore det av stort värde att dessa odlare kunde fås med vid en eventuell bolagsbildning. Detta skulle till en del säkerställa humlesamhällenas avyttring under försöksperioden och senare fungera som en viktig inkörsport till en större marknad.

SLUTORD

Målsättningen med denna sammanställning har varit att till en del offentliggöra de resultat som inhämtats under försöksodlingen av jordhumlor, men samtidigt också peka på några av de svårigheter och problem som återstår att lösa. Resultaten från sammanställningen skall heller inte uppfattas som något slutgiltigt, därtill har varken försöksperioden, ambitionen eller dokumentationen varit tillräcklig.

De i detta projekt involverade personerna hoppas dock att resultaten kunde inspirera någon eller några att ta sig an en fortsättning.

Esse i november 1999 Håkan Wikström